Jimmy Janlén "Den Scrummande Konsulten"

Jag sitter just nu och väntar på flyget hem till Stockholm efter två intensiva kursdagar i Köpenhamn. Som vanligt är man helt mentalt slutkörd och har fullt upp med att smälta feedback samt reflektera över vad jag själv tyckte gick bra och vad jag kanske borde förändra till nästa tillfälle. [Då visste jag inte att nästa kurs skulle levereras i Mumbai.]

För några veckor sedan hölls en heldagsworkshop för säljare och ledare inom Sogetis testsatsning i de nordiska länderna. På agendan stod strategi, utmaningar och spridning av best practice. Jag hade förmånen att delta i min roll som teamchef för Stockholmsplacerade ”Team Agile Testing & Automation”. Där uppdagades behovet hos kollegorna i Danmark för en Scrum kurs som även täckte in agil testning. Jag gillar verkligen att jobba i en snabbfotad organisation. Veckan därpå var datum och lokal spikade 🙂

Hur gick kursen då? På det hela taget tror jag det gick bra (har i skrivande stund inte sett utvärderingarna än). Energinivån hos de 11 deltagarna var mestadels väldigt hög, det blev många bra och kluriga frågor och gruppen genomförde övningsprojektet med bravur. Alla i gruppen var testare men med olika erfarenhet av Scrum. Detta bidrog till högt fokus på testutmaningarna och kvalitetsaspekten av Scrum och mynnade ut i många bra diskussioner. Att 40% av deltagarna var kunder (dvs inte Sogeti-konsulter) som kunde dela med sig av sina erfarenheter och lärdomar gjorde det såklart bara ännu bättre. Tyvärr verkade kursens utformning inte blivit kommunicerad på ett korrekt sätt till några av deltagare som kom till kursen i tron att det enbart skulle handla om agil testning och agila testtekniker. Jag hoppas att alla hade två givande och lärorika dagar ändå…

.

Simsallabim. När jag skriver detta har det gått två veckor. Jag sitter återigen på en flygplats, denna gång i München i väntan på ett flyg till Mumbai. Jag och kollegorna ska på studieresa och lära känna våra indiska kollegor bättre, lära oss om hur de jobbar och hur de kan stötta oss i våra affärer i Sverige. Min sambo Therése passar också på att ta ledigt och följer med. Det händer ju liksom inte allt för ofta man får anledning att besöka Mumbai.

Jag ska också hålla Scrum kurs. Gulp. Har inte en susning hur det kommer gå denna gång. Kommer kursupplägget med övningarna fungera? Har de själva frivilligt anmält intresse till kursen eller blivit ditkommenderade av chefen? Kommer jag klara av att göra mig begriplig? Kommer dom? Hur påtaglig kommer de kulturella skillnaderna bli? Går de agila värderingarna och tanken på det självstyranda platta teamet hem där lika starkt som det gör i Norden?

Jag är hur som helst säker på att jag kommer behöva korta pauser ofta för att utvärdera och omvärdera samt slopa ambitionen att köra igenom alla slides. Detta kommer bli ett verkligen spännande test på min förmåga som flexibel och anpassningsbar lärare. Kommer också se till att ha betydligt långsammare tempo så att jag också hinner lära mig från dem.

.

Min visit i Mumbai är över och jag har hunnit jobba en vecka och smälta intrycken från resan. Jag kan inte komma ihåg sist jag hade så många intryck och tankar att behandla och smälta. De första dagarna i Mumbai blev väldigt intensiva för sinnena. Oj, vilken stad och vilka kontraster.

Större delen av besöket kom att handla om att se och lära känna våra kollegor. Det var omöjligt att inte imponeras av deras storlek, kompetens, vilja och professionalism. Cap Gemini och Sogeti har över 30 000 kollegor i Indien, så det fanns mycket att lära och att se.

För mig var det dock Scrum kursen som gav mig mest att tänka på.

.

.

Scrum kursen för kollegorna i Mumbai gick långt över förväntan. För att summera: dom ser på mjukvaruutveckling och vikten av kvalitet på samma sätt som oss. Det kanske inte borde kommit som en överraskning att alla hantverkare vill göra ett bra jobb, tycker om att tillsammans bygga en lösning och sätta kunden i centrum. Men vissa kulturella skillnader kom att skina igenom.

Deltog gjorde 12 personer, främst från deras SharePoint team men även andra kollegor som team chefer och seniora arkitekter. Isen bröts tidigt med Spagetti-övningen. Efter det slappnade alla av och diskussionerna kunde föras på en livlig och konstruktiv nivå. Jag var också väldigt nervös inför denna övning då jag inte alls visste om de skulle uppskatta och hålla med om budskapet – att ett tight self-organising empowered team löser uppgiften bäst själv genom samarbete utan extern styrning eller micro-management. Budskapet gick dock hem klockrent och breddade väg för de kommande två kursdagarna. (Vet faktiskt inte vad jag gjort om övningen misslyckats.) Under övningen uppmärksammade jag dock att cheferna (varav en valde att titta på) initialt hade väldigt svårt från att hålla sig från att ivrigt heja på eller komma med micro-förslag. Kanske ett symptom på en kulturell skillnad – fast jag har å andra sidan precis samma sak hända runtom i Sverige. De själva insåg dock det kontraproduktiva i beteendet i diskussionerna efteråt under dagen vilket kändes bra.

Sedan följde genomgång av det agila manifestet, de agila principerna och lean software development. Deltagarna fick även påbörja övningsprojektet som alltid ingår i kursen – att med scrum som ramverk bygga ett brädspel. Steg ett – bygg spelkartongen, dvs. difinera visionen. Den ena gruppen bestämde sig för att bygga en egen version av Monopol, och den andra gruppen Snake & Ladders. Alltid lika roligt att se hur kreativeten flöder under timeboxad tidspress.

Sedan var det dags att rikta in sig på Scrum som ramverk, de olika rollerna, mötena etc. Detta brukar jag göra genom att starta med ”The Ball Point Game”, en superbra övning som på ett enkelt och kraftfullt sätt kapslar in hur Scrum fungerar. (Kort kan man säga att övningen går ut på att passa bollar genom teamet, så många som möjligt på två minuter.) Här blev jag riktigt förvånad första gången under kursen och började förstå vilket miljö mina indiska kollegorna lever i och vilka incitament som formar dem i deras arbete och attityd. Efter att halva tiden hade gått i första försöket (sprint 1) hade de fått så många poäng de gissade  (estimerade) att de skulle få  totalt på två minuter. Då utropar avdelningschefen ”Toppen! Nu har vi nått vårt target, nu kan vi slappna av.” Jag fick hejda alla från att avbryta sprinten och fortsätta kämpa tills klockan ringde in 120 sekunder. När övningen som helhet var över följde en lång diskussion kring prognoser vs estimeringar vs targets vs commitments… Övningen mynnande också ut i bra diskussioner till impediments, flaskhalsar och organisatoriska begränsande faktorer.

Naturligt nog så kom många av diskussionerna under resten av kursen att handla om utmaningen med distribuerade projekt och storskaliga scrum projekt, hur man hanterar team som är geografiskt splittrat, avstånd till produktägare och utmaningarna med att både sälja konceptet till kunder och svårigheterna med att skriva agila kontrakt. Och precis som jag misstänkte så fick jag anpassa innehållet och omfattningen vartefter diskussionerna kom och gick. Vissa delar av kursen fick strykas till förmån för djupdykningar i andra.

Sammantaget kan lätt säga att jag aldrig lärt mig så mycket på att hålla kurs som här. Extra utmanande blev också att hålla allt på engelska. Mycket lärorikt.

.

Om några minuter stundar sista kvällspasset i den Scrumkurs som rullar just nu på Stockholmskontoret. Nästa vecka ska jag hålla Scrumkurs för projektledare, kravställare och beställare i Sundsvall. Konstigt nog blir det aldrig rutin utan varje kurs för med sig nya diskussioner och nya lärdomar. Materialet utvecklas i takt med att jag själv utvecklas. 🙂

Den scrummande konsulten tuffar på 🙂