Idag gör jag min sista dag på Sogeti efter 12,5 fantastiska år. Det är med oerhört blandade känslor jag tar nästa steg i mitt liv. Den sista veckan har av naturliga skäl såklart varit väldigt sentimental, men det är samtidigt med stor iver och glädje jag ser fram emot vad som kommer härnäst.
Min resa inom Sogeti har varit lång, både geografiskt och mentalt. Jag började min resa i Örebro november 1999, passerade kort Karlstad, tillhörde sedan Göteborg under tre år för att slutligen för 3,5 år sedan landa i Stockholm. Under tiden har jag hunnit med ogreppbart många olika utmanande och roliga projekt, i vilka jag lärt mig fantastiskt mycket och växt, både som människa och konsult.
Men det är inte uppdragen jag kommer minnas och sakna. Det är såklart kollegorna jag jobbat med och lärt känna. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja så jag skickar en stor lång mental kram till alla jag tänker på! Då jag haft förmånen att åka runt mycket bland våra kontor är ni väldigt många!
Jag kommer också sakna festerna! Senaste resan till Åre var nog bästa. De tre partyvagnarna på tåget, fulla med röj och svett. Oj oj. Resan till Kos 2001 var också såklart svårslagen, men den spelar i en liga för sig. 🙂
Sogetidagarna 2010. Jag befinner mig någonstans i partyt.
.
Vad har jag lärt mig?
Vad har jag lärt mig längs med resan? Omöjligt att summera i ett blogginlägg såklart. Har dock insett jag jag varit konsult på Sogeti längre tid än jag gått i grundskola och gymnasiet tillsammans, och jag tror ibland att jag kanske lärt mig mera i mitt yrkesliv som konsult än i skolan. Jag har fått möjlighet att utvecklas inom min passion som är Agile och Lean. Lärt mig hålla seminarier och leda kurser. Fått förtroendet att vara konsultchef och lärt mig att jag kan hantera de frågor som ramlar på en från höger och vänster i den rollen. Jag har lärt mig mycket om mig själv, vad mina styrkor och svagheter är, vad jag tycker är skoj och vad jag brinner för. Jag har lärt mig mycket om samarbete, kommunikation och gruppdynamik. Hur man motiverar och hur man tänder förändring.
Jag har också lärt mig att den lärande processen i sig är något som aldrig tar slut. I rollen som konsult kastas man kontinuerligt in i nya utmaningar i vilka man får prova antaganden om sig själv, växa och lära. Må jag tycka detta är skoj under många år till framöver.
.
Sommarfest, avskedstårta och poker
Sista veckan blev en vacker final. I måndags stundade Sommarfest på M/S Vindhem. Det blev räkfrossa och en tur ut i skärgården. Igår blev det avskedstårta och ett litet tal från mig. Veckan innan dess höll jag själv avskedsfest kombinerat med pokerturnering och fotbollskväll. I poker kom jag trea. Hur det gick på fotbollen har jag redan förträngt.
Gårdagen avslutades med att jag packade ur skåpet och lämnade tillbaka nycklar. Efter många kramar, ”Lycka till!” och ”Hur känns det?” så tog jag hissen ut…
.
Tack!
Jag önskar alla kollegor och vänner på Sogeti lycka till med alla framtida äventyr och åtaganden och ni alla får ett underbar sommar! Ett stort och varmt tack till alla jag haft förmånen att jobba tillsammans med genom alla dessa år!
Nu börjar nästa kapitel för mig,
men det berättar jag mer om nästa vecka. 🙂
.
Hittade idag detta videoklipp där Lyssa Adkins ber agila entusiaster beskriva hur det är att jobba i agila projekt.
Pust. Är inte säker på att jag använder tekniken som tänkt men å andra sidan växer ibland arbetet till ett mindre berg, och då helgar ändamålet medlen. Pomodoro tekniken har iallafall gett mig ett verktyg med vilket jag kan jobba riktigt fokuserat, systematiskt och effektivt med.
Idag kommer det inte bli många knop gjorda. Förkylningen har slagit ned sina bopålar så det är bara att gilla läget.
En natt i februari pågick det ett livlig twittrande om den fantastiske Chuck Norris, eller åtminstone om hur fantastisk han hade varit om han hade jobbat agilt.
Jimmy Janlén "Den Scrummande Konsulten" 